Nya träningskläder

Igår styrde vi kosan mot Borås ( som om det inte är regnigt nog där vi är!), för att gå på djurpark. Märkligt nog höll sig regnet borta från Borås just igår och vi fick en härlig dag med allt från elefantspotting till minigriskel.

Jag var helt slut när vi kom hem vid 19-tiden på kvällen. Men det var allt för många dagar sedan jag sprang sist (då hade jag ju tänkt köra två dagar på rad, men det blir inte alltid som har tänkt sig...).

Ivrigt påhejad av hemmacoachen var det bara att svida om till träningskläderna. Just det var extra roligt idag eftersom jag hade nya träningsbrallor. Hur kan det komma sig att det är så viktigt med träningskläder? Det är inte alls samma sak att springa i den gamla utslitna t-shirten som i ett nytt träningslinne. I mitt fall den här gången var det ett par nya snygga träningsbrallor som jobbet har sponsrat med. Supersköna var de också och kanske var det de som bidrog till att jag satte ny rekordtid på 5 kilometer - 27 min! Hurra!

Jag känner att jag kanske kan springa lite fortare ändå, men det är som om jag inte vet riktigt hur man gör. Jag kan liksom inte " ta i" mer, låter kanske konstigt, men det är så det känns. Får höra med träningscoach Susanne om hon har några bra tips. Nästa gång ska jag i alla fall försöka springa lite längre... 1 september och milen kommer allt närmare...

På Borås djurpark kan man till och med rida på dinosaurier!

Efter regn kommer sol!

Tack för allt pepp! Det var säkert det som bidrog till att jag idag sprang 5 km snabbare än jag någonsin gjort! Alla förutsättningar var perfekta, tre timmar sen jag sist åt något, ( går det kortare tid mellan jag äter och springer får jag alltid håll) det var inte för varmt och jag kände mig springsugen. Efter ca 50 meters löpning började det dugga lite, sen kom åskan och sen ÖSTE regnet ner. Johan ringde och frågade om jag ville bli hämtad för hemma haglade det. Men jag kände att regnlöpning var min grej, så trots genomblöta kläder och skor som plaskade när jag sprang så fanns löplusten där.

Redan innan jag gav mig ut hade jag bestämt mig för att "bara" springa 5 km och satsa på att komma ut en runda imorgon också. Så jag kände att jag kunde ge lite extra och sprang på 28 minuter, min bästa 5-kilometerstid hittills! Kändes så kul! Nu är jag motiverad igen. Tack alla som peppade mig!

Genomblöt men lycklig efter dagens rekordtur!

Motivationsdipp...

Jag kämpar med motivationen för tillfället. Sprang en sväng i måndags, men det var tungt, varmt och det gjorde ont i benhinnorna trots min nyinköpta vän, tigerbalsam. Man känner sig i alla fall sportig när man smörjer in benen med det, men jag är osäker på om det gav något annat resultat...

Innan jag sprang hade jag varit ute och lekt med barnen och tydligen fått sand mellan tårna. Fy sjutton vilka skavsår jag fick! Lykke sympatiserade med mig och tog på plåster hon också. Sen har vi fått sätta på plåster på varenda en av hennes små tår sen dess....

Det är sjukt svårt att hålla sig borta från sockerfällorna så här i semestertider. Idag var jag bara TVUNGEN att prova en popcornglass. Fick syn på den när barnen skulle välja glass och för någon som mer eller mindre är uppvuxen på popcorn så gick det inte att motstå att testa.

Popcornglassen pockade på uppmärksamhet....

Däremot är jag fortfarande ganska duktig med den "riktiga" maten, inga kolhydrater på kvällarna och frukosten med 2 dl turkisk yoghurt, följt av klockan 10-frukten och lunch funkar bra. Däremot är det svårare att komma ihåg mellanmålet klockan 15 ( 2 dl yoghurt alt ägg/keso) och då blir man ju rätt hungrig på kvällen. Men gör mitt bästa för att hålla mig ifrån kolhydraterna på kvällen.

Det är ju bara drygt en och en halv månad kvar nu tills det är dags för Tjejmilen, börjar tvivla på om jag verkligen kommer fixa det...

Morgonlöpning=mardrömslöpning

Jaha, då var det första semesterveckan avklarad. Jag lyckades hålla mitt löfte att träna varannan dag, lite värre var det kanske med sockerfällorna. Men vem kan avstå en glass på bryggan tillsammans med barnen? Inte jag i alla fall! Men som kompensation både sprang jag och gjorde mitt styrketräningsprogram varannan dag.

Semestern bjöd både på soliga dagar på stranden...

När man har barn så kan man ju inte alltid själv välja när man ska träna, utan man får ta de tillfällen som bjuds. Därför fick jag den, vad jag tyckte då, briljanta idéen att springa före frukost en morgon. Eftersom jag oftast vaknar hungrig så tänkte jag att det är bäst jag sticker iväg med en gång innan jag blir så vrålhungrig att jag inte kan tänka på annat än frukost. Detta visade sig vara en mycket dålig idé. Att träna innan frukost var helt enkelt inte min grej. Det var så tungt att springa och det kändes som om kroppen inte riktigt hade vaknat. Inte förrän vid ungefär 3,5 km kände jag att kroppen vaknade till. Fram tills dess kändes det som när man har en mardröm där man springer och springer, men inte kommer framåt.

... och lite mer regntunga dagar.

En framgång är i alla fall att jag klarar Plankan en minut nu! DET kändes verkligen som en omöjlighet för bara några veckor sen.